Tidigare ikväll, vid 8 tiden lämnade jag fram babyvakten till Mats och sa:
"Här! Nu ska jag ut och springa"
Jag blev så arg på mig själv, för i flera veckor har jag känt att jag blivit smalare, och sett det på vågen också, men nu den senaste veckan har jag varit riktigt onyttig och nu ser jag att jag e rundare i ansiktet igen och känner mig bara allmänt ofräsh, så jag kände verkligen att jag måste ut o springa för att känna mig lite duktig om inte annat :)

Men det var ett misstag att ta rundan genom skogen (det är ingen smal stig eller så, men en cykelväg med skog på bägge sidorna, som ej är upplyst) och det blev mörkare och mörkare ute medans jag sprang.
På ett sätt var det bra, för jag skrämde upp mig själv och kollade bakom axeln hela tiden och ville bara att sträckan skulle ta slut så därför sprang jag riktigt fort utan att stanna en enda gång. haha.