Var ute en runda i simlångsdalen, aka mitt nya hem, och det förvånar mig varenda gång hur trevliga alla är här. Alla känner alla, och ALLA hälsar när man går förbi. Ibland glömmer jag av det, för inne i stan hälsar ingen om man inte känner dem, så jag möter kanske inte alltid blicken, men ändå får jag ett "hej" Till o med av tonårstjejer, som brukar skita i vilket(?)
Trots det så känns det fortfarande inte riktigt som "hemma"
Naturen är jättefin, och huset jättemysigt, och jag försöker verkligen känna mig hemma här, men jag gör nte det. Jag kände mig faktiskt tom mer hemma i den trånga lägenheten i stan, det kan ju ha o göra med att det lite ensamt här ute tror jag.
Jag längtar tills jag får fast jobb, så man kan köpa hus nånstans.
Det ska nog bli bra, det finns ju dem utan hem, så man ska inte va kräsen =)

Jag måste köpa ny stekpanna, på tal om ingenting.
Skulle steka pannkakor igår, det gick inte kan jag tala om. Det bara brändes fast, teflonen är liksom avskavd (nej jag använder inte järn i teflonpannan) =)

Nej nu ropar tvätten på mig.
hej!