Jaa det tycker jag nog att det var.
Leo vaknade vid halv 12, precis när jag släckt ner o tänkt sova, sen är han lite bångstyrig och ville inte somna om förrän vid halv 1.
Han sov ända till 3, åt lite, o krånglade i ca 30-45 min innan han somnade om och sov till 6.30.
Så överdrivet mkt sömn tycker jag inte att jag fått.
Men en konstig grej var att när jag var uppe redan vid midnatt såg jag ibland att det lixom blinkade till in i rummet, nästan som en blixt, men det var ju inte moln på himlen (det var inte bäcksvart på himlen, därför kunde jag se det)
Tänkte inte så mkt mer på det, tänkte att grannen kanske tog kort eller nåt (som om inte det vore konstigt kl 12 på natten)
Sen när jag var uppe vid 3 igen såg jag detta ljus igen, tänkte att jag skulle kolla i himlen för att se var det kom ifrån nästa gång, och det kom långt bakom träden, in i skogen typ.
Inte en gång heller, utan säkert en var tredje minut. Såg vita moln sakta stiga från träden, och dessa "blixtar" bakom dem.
Men det kan ju inte varit blixtar, för det var inte dåligt väder, och dem kommer ju oftast inte så ofta.
Har ingen aning om var det kan ha varit, men tankarna förde mig till ufon.
Skumt var det iaf!




Hur som helst, när jag låg där i sängen igår med myror i benen, kom jag att tänka på en tid när jag hade EXTREMT mkt myror i benen, nämligen på bb. Inte när jag själv föddes, det har jag inget minne av, utan när Leo föddes.
Han låg inte i samma rum som mig, förutom första natten, för han tappade andan och fick ligga under uppsikt på en annan avdelining.
Så jag låg där inne själv, förutom en rumskamrat som somnade snabbt och låg o snarkade, och jag hade så mkt myror i benen så ddet gjorde ont.
Gick runt runt runt och fram o tillbaka i korridoren och sov knappt nån enda natt där.
Eftersom jag inte kunde sova, gick jag ofta in till avd 13 där Leo låg, bland för tidigt födda, och satt där o tittade på honom när han sov.
Det var sån lugn o mysig stämning där inne på natten.
Det var ganska mörkt i rummet, och tyst, och barnmorskorna satt och pysslade med lugna saker, och ibland pep apparaterna där de för tidigt födda låg, och de gick dit o kollade till dem.
Barnmorskorna på den avdelningen var helt underbara och stöttande efter chocken när han inte kunde andas, och dem sa att jag kunde sitta där inne hur ofta, och hur länge jag ville, och dem pratade med mig och hjälpte mig med saker.
Har ofta tänk på att jag borde skickat nåt tackkort till dem, men det har inte blivit av.

Oj vad jag har skrivit mkt nu.
När Leo vaknat ska vi hem till tant Viki en sväng!

ha en bra dag!