Häromdan hittade jag en liten "artikel" som min faster skrivit om sin son, Pontus, som gick bort i cancer för ca 8 år sen.
När jag läste den började jag storgråta, och insåg verkligen att livet är så himla oförutsigbart.
Man tror att det alltid kommer vara såhär, och tar nästan det för givet, sen en dag kan allt förändras.
Jag vet att det är en klyscha, men man borde verkligen ta tillvara på sitt liv, och dem man älskar, och inte bry så mycket om småsaker som ett par extrakilon eller nåt litet tjafs med nån.
Och försök verkligen att inse vad dem ni har runt er betyder för er, för tyvärr är det ju oftast så att you dont know what you´ve got til its gone!

Idag har vi varit på Anna och Markus födelsedagskalas.
Så det e onyttigt i dagarna tre för mig nu....uuuh...
Flyter säkert olja i ådrorna på mig nu ;)
Imorgon blir det ändring på det, för man mår inte bra av för mkt skräp.
Sen vill jag bara påpeka det som Mats mamma säger en gång i timmen (haha hon har lite resfeber)
TVÅ veckor kvar.....

God natt!