ibland måste bara förändring ske.

Igår var jag orolig för Leo.
Han vaknade halv 11 på kvällen med en kruppliknande hosta, och kunde knappt andas.
Det bara väste och pep i bröstet på honom.
Vi åkte till akuten med honom, och medans vi väntade på läkaren lekte Leo i väntrummet även fast det lät hur jobbigt som helst för honom att andas.
Sen fick han andas i en syrgasmask som skulle vidga luftkärlen.
Det fick han göra 5-6 ggr, innan han till slut, 2 timmar senare, blev såpass bra så vi kunde åka hem.
Men han var så duktig.
Hon sa att han kommer skrika när han andas i masken, för det gör dem.
Han sa inte ett knyst.
Så duktig så!

nu idol igen.
go Erik!