På kvällarnan är jag sitter i soffan och ger Leo sin nattvälling brukar jag luta huvudet tillbaka och tänka på allt möjligt.
Igår började jag tänka på bb tiden, och jag fick verkligen tillbaka känslan av hur allting kändes.
Det e nästan lite läskigt.
Eftersom Leo slutade andas ett tag fick han ligga på en annan avdelning, och jag kom ihåg känslan av när jag mitt i natten gick i min snygga landstinget skjorta genom de nersläckta tomma korridorerna till Leos avdelning.
Och hur tyst det var på hans avdelning, och jag minns känslan av när han vaknade och jag lyfte upp honom från den lilla "Boxen" han låg i, och hur varm han var eftersom dem hade lagt ett mega-täcke över honom.
Och hur det kändes att lyfta upp honom. Han var lätt, men ändå spände det lite i stygnen på magen.
Fick också tillbaka känslan hur min mage kändes då. Helt öm efter snittet, men stramt vid stygnen och en stor säck, som nu efter 9 månader bara var helt tom. (Med betoning på stor säck)
Störst mage på hela bb. De andra måste trott att jag inte fött än eller nåt. haha.
Började också tänka på hur mkt mer van jag har blivit av att vara mamma nu. Hur ovetande jag var på bb. Fick fråga personalen hela tiden när de tyckte han skulle äta, när de tyckte jag skulle byta blöja på honom och hur man skulle göra.
Nu efter 10 månader känns det naturligt, men då var jag helt ovetande. hehe.
En annan sak jag också fick flashback av igårkväll var när jag skulle gå till skafferiet för att ta Leos välling, såg jag ett gammalt, nästan tomt ungerskt grötpaket som vi köpte där (ja jag vet Lina, jag borde slänga allt gammalt :P)
Fick en flashback av hur den luktade och när jag stod där i köket i ungern på morgonen o gjorde gröt medans alla andra sov.
Ja minnena har man alltid kvar :)

Leo under sitt mega täcke på BB


Min stora mage på BB. Här ser man inte så tydligt, men ville inte lägga upp en bild där man ser magen utan tröja =)